Jag är inte den vackraste du som läser detta vet, jag är inte rik, jag har inte obegränsat med vänner, 
jag har inte dom dyraste sakerna - dyraste kläderna, jag är inte felfri, jag gör ofta misstag.

Det är mycket som inte är helt perfekt. Ingen har ett perfekt liv.

Jag menar - folk säger att pengar inte kan köpa lycka. 
Och det är sant att det inte går att köpa all lycka, för då är det inte äkta lycka.
Men jag menar, en hemlös? hade han fått pengar för att köpa en egen lägenhet och mat? 
Då köper han sin lycka och då är det riktig lycka.

Många sånna här funderingar snurrar runt i mitt huvud. 
Och nånting jag stör mig på är folk som tror dom är så mycket bättre än andra
och är felfria. 
Ingen är felfri, även om dom vill att man ska tro det.
Man ser en idealbrud, (det gör även jag) som man vill se ut som.
Det är så sjukt i samhället att man inte kan vara nöjd med sig själv.
Tidningar photoshopar så man inte känner igen tjejerna längre.
Är det så det ska vara? Man ser tjejer överallt på bilder som har helt perfekt kropp.
Det är inte konstigt att folk har komplex över sin egen? 

Men det är ju inget som är äkta, vad fan är det som är äkta egentligen? 
Det är inte konstigt att vi tjejer har alldeles för stora krav på oss och på vårat utseende.

Jag har tandställning (något jag lärt mig att tycka om)
Jag har korta ben (något jag accepterat) 
+ mycket mera jag mindre gillar på min kropp.

Jag har haft sjukt mycket komplex, och häft i jävla hårförlängningar och smink för att förstöra mitt jag.
Tills jag träffade niklas, som fick mig verkligen att inse att jag är vacker som jag är.
Och jag har lärt mig att jag är verkligen finast när jag är mig själv, julia.
Det enda som betyder något är att han tycker jag är vackrast i världen (som han tycker hur jag en ser ut, även när jag nyss vaknat på morgonen säger han hur vacker jag är)
Det är verkligen dagens höjdpunkt.

Så för att underlätta samhällets skönhets ideal,
Ge varandra komplimanger - det kan göra deras dag så mycket bättre.

Tack för mig.